blubb

Folkmyllret är totalt när bok- och biblioteksmässan återigen öppnar sina portar. Vem ägnar fyra dagar åt att läsa, lyssna och köpa böcker? Jag har träffat kulturtjejen, ni vet hon med långt hår, piercing, mössa och manschesterbyxor. Tanten med sin man i släptåg. Elevgruppen som är där pliktskyldigt och mannen med pappaledighet, tillhörande barn och armaniglasögon.

Torsdagen den 25 september öppnades dörrarna på Mässan i Göteborg och för 24e året kan författare, konstnärer, kulturpersonligheter och bokälskare njuta av nya och gamla böcker, föredrag och en och annan pratstund med favoritförfattaren.
Men framför allt är det väl de intellektuellas paradis?
Då tänker jag mig kulturtanter, eldigt rött hår och linnekläder, med glasögon och minst tio katter i sitt hus vid havet. De som dricker rödvin och lyssnar på klassisk musik. Ja det är så en besökare på bokmässan ser ut.
 Kanske har den nya generationen kulturtanter, som inte är mer än drygt 20 också hittat dit, de har en lite mer bohemchic klädsel, med en del tighta och urringade kläder blandat med bohemiska sjalar och vida linnebyxor.
De har långt hår, hennafärgat brunt, svart eller rött, utsläppt och inte toppat på minst tre år. Någon riktig nörd kanske också har hittat dit, en utmärglad kille med flottigt hår, finnar och glasögon, som läser science-fiction, och dikter av Ferlin som ingen förstår och pratar om att ta livet av sig.

Med målmedvetna steg gick jag in genom portarna och väntar mig en folkhav av ovanstående personligheter, kanske ett och annat författaransikte också. Fördomsfull var jag och tji fick jag. I myllret av människor, som en brokig mosaik hittade jag varken eldigt rödhåriga kulturtanter eller finniga självmordsbenägna killar. Jag upptäckte att spännvidden över människor som besöker bok- och biblioteksmässan i stort sett är representativ för hela Sveriges befolkning. Inte undra på när det är dryga 108 000 som besökt mässan, till skillnad från öppningsåret, 1985 då besökarantalet var 5000 och det har gått stadigt uppåt. 1995 besökte 97 000 mässan, år 2000 var det 107 000 besökande och 2007, 108 468 stycken besökare.

I området Människans scen, som arrangeras av Svenska Kyrkan kan jag konstatera att gråa, krullfrisyrer är, om inte uteslutande så i alla fall överrepresenterade, men en vänlig gammal man bjuder på kaffe, så jag är nöjd. På Grafiska torget håller männen över 30 i kostym till, där finns det tekniska leksaker åt alla, en och annan karriärskvinna har också hittat dit. På Internationella torget hittar jag de enda invandrarna, som är grymt underrepresenterade på Mässan. Jag ramlar gång på gång in i Jonas Hassein Khemiri, men det är en helt annan historia.

När jag slutkörd av intryck den första dagen sätter mig bredvid en dam frågar jag vad hon heter och vad hon gör där. Hon stämmer ganska bra in på ”en typisk bokmäsobesökare”.
Hon heter Gunvor och ler vänligt, om än en aning stelt och talar med en vänlig, men barsk röst och det märks att hon är van vid samtal med människor hon inte känner. På min fråga om hur gammal hon är svarar hon att hon är informationschef i Jönköpings kommun. Man frågar inte en dam om hennes ålder och jag låter min obesvarade fråga bero, dock såg hon ut att vara någonstans mellan 40 och 50år. Hon har en kort snygg ”karriärs- kontors- kvinnofrisyr” med enstaka ljusa slingor i det färgade, bruna håret. På bokmässan har hon varit många år.
”Bokmässan är alltid stimulerande och rolig, framför allt hittar man böcker man inte visste fanns.” I år var det hennes uppdrag att se på ett föredrag om bildbank på Geografiska torget. (Som visade sig vara mycket bra) Hon har även sett en hel del författare, gått på antikvariat och kikat in montern och västgötalitteratur, där hon köpte med sig några böcker till kommunkontoret.
Men hon har en del synpunkter, området är för stort och svårgripbart. Framför allt finns det en del böcker med prisskillnader på 100- 150 kronor, hon föreslår en prisreglering till framtiden. Bakom hennes glasögon tittar ett par ljust blåa ögon fram, glasögonen är fyrkantiga och tantmoderna, svarta, tjocka bågar med orange streck på sidorna. ”Jag trodde faktiskt också att böcker som släpps i höst skulle finnas till försäljning här, det tycker jag är synd att det inte finns” säger hon och ler. Vi säger hejdå och jag snurrar in i vimlet igen.

Rakt på en pappa. Han är stessad med två små barn som uttråkat försöker få hans uppmärksamhet, det är Elin som han är föräldraledig med, som ålar sig i vagnen och Alva, en söt 4åring full av energi som visar kullerbyttor på marken. Till Fredriks, pappans förtret. Han ursäktar sig och när jag hälsar på flickorna blir de nyfikna och står still tillräckligt länge för att Fredrik ska kunna svara på några frågor.
Trots att han bor i Göteborg är besöket i år det första för honom, och det är främst för att han är pappaledig och har en vän som ställer ut, Anders Rapp i Naturmontern som han är där. Men han kommer definitivt att återkomma, dock får nog Elin och Alva stanna hemma. Bokmässan är ingen plats för barn har han kommit fram till, och de ser heller inte så entusiastiska ut. Nu drar Alva i pappas manchesterbyxor och Elin lägger en blöt salivpuss på hans randiga skjorta. Hans välklippta hår ligger ofixat och en liten stubb har vuxit ut på kinden.
 ”Vi skulle äta, på första stället fanns barnstolar, men ingen micro att värma barnmaten i. På nästa ställe fanns micro, men inte barnstolar, så det är inte så genomtänkt det här” konstaterar han innan Alva är på väg in i folkhavet och vi avbryter intervjun. Mina dagar fortsätter med att krossa alla fördomar om bokmässobesökanre.

Jag hittar poppojken, emotjejen, strebern, den svåra poeten, gubben som bär åt sin fru, (har du sett min man, han är liten och beige?) männen i kostym, killgäng i 20årsåldern, vänstervridna, högervridna, förvirrade och uttråkade besökande. Böcker och kultur har kanske en gång för alla har klivit ur det svåra, låsta rummet och det högsta skicket. Kanske kan alla i större utsträckning få chansen att hitta sin favorit och utforska ordens värld.

det är skrämmande att jag utan att blinka lägger närmare 7000 på en kamera när det svider att lägga 4 på en dator...
hur somhelst, snart är den här! <3

jag sprider ut,
förklarar mina nästankärlekar
till folk som ändå inte vill ha dem 

(måste bara tilläga)
fick en riktigt fin komplimang i fredags
Marcus Birro, släng dej i väggen, här kommer Andrea.

jag lever.
för jag andas
under täcket.

trötthet och psyksik utmattning.
men imån är det bra igen.

"Nej, vi tar ju inte prover på vårat vatten" deklarerar miljöansvarig för kommunen.
Göteborg, som kollar sitt drcksvatten har vetat om att vattnet varit odrickbart sne i tisdags, och vidtagit åtgärder.
när ca 400 av Lilla Edets invånare ligger i magsjuka, så kollar man vattnet, och se.
det var odrickbart.
Tack.
Känns jävligt bra att ligga magsjuk å missa två dagrar med lön, ev får jag sjukpenning :)
wehow.

annars har de senaste dagarna i skolan varit massa mys och roliga,
de har ägnats åt språk och kultur
man fick välja diverse aktiviteter och mina dagara såg ut såhär:

Onsdag
Poesi, läsa och diskutera poesi i fotöljerna i bibban, lagom mjukstart på dagen
Vad är språk? ett värdelöst föredrag om vad språk egentligen är och hur det uppkom.
Et eventyr. jon, min danska lärare läste sagor av HC. Anderssen på modersmålet. återigen i bibban, och mysigt
Sing/songwriters ur ett kninnligt perspektiv, Fia prata om, och spelade massa sköna kvinnor :)
Avslutades med det finska dramat Mannen utan minne. småkul berättelse

Torsdag
I HC. Anderssens fodspår, mjukstart med jon som pratar om och läser HC Anderssen
Retorik, hemligeten, lite allmänna tips om hur att tala framför folk och roliga små övningar
Runt i Danmark- hjälp! läsa karta.
Kreativt skrivande- jag har kommit över två skräcker, att skriva snabbt och utan att det blit perfekt, och dessutom läsa upp skiten. hur duktig är jag inte?

nu ska jag lägga mej, igen...

Lysande, nära, kallt
Lukten av dimma
blandas med avgaser
Ett avlägset ljud av gummi
mot blöt asfalt
En genomträngande barnröst
tre kvarter bort
Ensam i villakvarterat
alla upptagna med sina
liv, karriärer, drömmar
Din vän du byggt,
format efter egna avsikter
låter smälta, bort
Värmen av dina händer
som kramat
blir till rått duggregn
Smakar beskt på din våta vante
av ylle
En vän du kramat och lämnat
på nära avstånd

Fredagen ägnas inte alls på samma sätt som tanken var.
När jag är påväg hem från skolan ringer
E från Museet och undra rom jag möjligtvis kan erbjuda en sovplats åt en förvirrad tysk som ska vara på Museet och föreläsa och ett speciellt medeltida instument. Lödragen kommer nämnligen att ägnas enbart åt medeltida muisk med föredrag, workshops och avslutas med konstert.
Tydligen är han arkeologistuderande och specialist på just det instrumentet och kommer från tyskland för att föreläsa, och eftersom vi inte har anndraövernattningsmöjligheter i Lödöse får han bo hos oss.
Passande med tanke på att familje e på ön.
Hm, måste städa en massa,
hoppas jag förstår vad han säger och att det inte blir jobbigt tyst.
Funderar seriöst på att öppna boende för hemlösa själar ;)
Btw, han heter Kai
och eftersom min tyska består av "Ja" är det bäst att han pratar engelska.
Kan bli intressant.
Nu, som sagt, städa, öva på guidningen, sen mordkommisionen.

de har fått svar från MR- proverna (som kan visa om man har reumatism) jo, det har jag, och jo jag har infektion i hela kroppen... de vet bara inte vad de ska göra med mej just nu.

vi fortsätter med InDesign
snart väntar tre timmars resa med buss, tåg, buss, buss och väntetider.
Det är otroligt bra kommunikation
Körlåraren är lurig och jag vet inte, men jag vet att fredagen kommer ägnas åt
provguidning i utställningen och teori för att avslutas med Fischer och La Cour,
saknar dem.
Och min risbuske på huvudet ryker snart.
Typiskt att den just idag ska se extra bra ut och göra precis som jag säger...

Kurar ihop mig på den kalla stenen,
lutar mig mot en sönderklottrar trävägg.
Som från början varit målad faluröd,
men som nu är lika sönder flagade som de väggar den kramaktigt lutar sig mot.
Tillsammans bildar de ett skjul.
Ett fallfärdigt skjul.
Tillika en vägg mellan mej och omvärlden.
På väggen där jag sitter, finns en stor skyllt
den vätter ut mot älven och
hälsar alla som orkar läsa genom klottret
Välkommna till Lilla Edets Kommun och Lödöse!
Det är mest stora sunkiga båtar med oljespill som läser.
På andra sidan kanske någon står och fiskar,
men det är snett över älven jag fäster min blick.
Stilla sommakvällar är det bara jag
och den varma gulrosa himmlen 
som reflekteras i vattenet
med en ojämn och vass rad av svarta tallar emellan.
Som en perfekt kontrast mot det varma,
naturliga, 
som gör så ont. 
Sticker det upp en skrovlig betonpelare
 till vänster i mitt synfält.
Jag vet inte hur många kort jag tagit
i just den synvinkeln,
men kunskapen om att den är den vackraste i Lödöse
går förlorad. 
Om ni bara vågar er bortanför Matkassen,
över vägen och förbi skoaffären. 
Som säljer Sverigest billigaste croccer- kopior
och porrtidningar,
(i bruna papperspåsar)
på övervåningen. 
Om ni svänger till höger, mellan älven och det fallfärdiga skjulet. 
Ni får låna min sten. 
Känner hur vinden och de sista solstrålarna
smeker ert ansikte, 
vrid huvudet en aning mot höger och se. 
Blir det för vackert, gör för ont. 
Släng då en blick på marken och se
gammla ölburkar och fumpar. 

fika med T och vi har hittat vårat vaffo fik.
mysigaste muggarna, blandat med godaste islatten och röd sammetssoffa... mm
hitta min kappa, som jag ska köpa, snart.
djupa jobbiga samtal
(jag orkar inte med det, vill bara vara glad, sticka huvudet i sanden och låtsas som det inte finns något som stavas 
d e p r i s i o n och ä t s t  ö r n i n g a r)

har jag nämnt att jag gillar min skola?
och klassen är bra. trots cyniska kommentarer från min sida.

Men, jag är skeptisk mot uttrycket "Gothare är en alternativ subbkultur"

Igår fick jag reda på att jag är för gammal fär min läkare och ska få en ny.
Men eftersom jag blev fast i Trollhättan i över en timme roade jag mig med att köpa en mysig tunn tröjja, en penna och en mapp.

nej, nu ska jag skriva Ns personporträtt. Vårat testosteron i klassen.