förnuft och känsla

förnuft och känsla
Åtrå eller bli rörd,
        berord, förförd

ett rungande nej är
                        ett ja
tvecksamt jag
älskarinnan, barnet, modern
       alltid förförerskan

förnuft eller känsla
som Eva runt äpplet
       arvssynd, fulsynd
förförd, berörd
     förgörd
älskarinnan, barnet, modern
      alltid åtrån

spricka

en spricka
     
       sprickan

som ett vasst föremål genom den
                                        glansiga ytan

ytan
       reflekterar ljuset

skrap
          skarp

rakbladsbett
                       och rispor
blir tatueringar
                           på bar hud
     
när bord och stolar dras över golv

           trampar
                             ner
                                       dej

smuts
        smutset i sår

               var
                      
      var rent förrut

innan trampet
          
            klavertramp



du vet ju själv hur ont det gör

Intertextualisera, gissa låtarna

jag har så svårt att balansera
mellan tygghet och panik
   
                                                         när dina ögon ser mig, som ingen annan
för att sedan helt sonika glida förbi

(dina ögon som krossar min värld)

Jag vet inte, du kanske badar för ofta
eller
så är du bara typen som
                                            ser ut som ett mirakel
                                                                                    i sina lockar
 
jag skrek poesi!
och du nickade och log,
så jag skrek romantik
                                     

                                               (och nykter utav vin och full av längtan är det lätt att säga fel och tänka rätt)

men du sa något om realism
ett svårt ord
                     som jag
                                    aldrig riktigt har förstått

och du klipte mina vingar
                                              I din hand låg skärvorna av en älva

Jag kanske vill styra och hindra dej
Jag vill ta din hand
                                   
                                  och kyssa dina röda  läppar
           

      egentligen

vill jag bara känna dina händer
under jackan
                      
                         när vi ser den första snön




.

tio trettiotre fyrtionoi
hallucigena preparat
pupmas och pumpas i mitt blod
andas i fyrkant, treangel, rektangel
mot ångest, för smärta
flimmerbilder i tusenkilometersfart
var tredje sekund blir evighetslång
innom loppet av en bråkdels sekund
tio trettiotre femtio
harhjärtat pumpar, räddpumpar
räkna i ruta, nej andas,
omfokusera, fokus
Om
blodet susar, sprider hallucigena preparat
orsakar oljud
tio tretiotre femtioett

.

två värkande hjärtan
en barriar av tusen och tusen ord
bildar en mur
två språk utan
gemensamma rötter
och hur säger man
jag älskar dej?
genom vardagsbrus,
bitterhet och skuld
Dansa, dansa
som bara ni kan

x

jag sprider ut,
förklarar mina nästankärlekar
till folk som ändå inte vill ha dem 

Nära avstånd

Lysande, nära, kallt
Lukten av dimma
blandas med avgaser
Ett avlägset ljud av gummi
mot blöt asfalt
En genomträngande barnröst
tre kvarter bort
Ensam i villakvarterat
alla upptagna med sina
liv, karriärer, drömmar
Din vän du byggt,
format efter egna avsikter
låter smälta, bort
Värmen av dina händer
som kramat
blir till rått duggregn
Smakar beskt på din våta vante
av ylle
En vän du kramat och lämnat
på nära avstånd

Höger.

Kurar ihop mig på den kalla stenen,
lutar mig mot en sönderklottrar trävägg.
Som från början varit målad faluröd,
men som nu är lika sönder flagade som de väggar den kramaktigt lutar sig mot.
Tillsammans bildar de ett skjul.
Ett fallfärdigt skjul.
Tillika en vägg mellan mej och omvärlden.
På väggen där jag sitter, finns en stor skyllt
den vätter ut mot älven och
hälsar alla som orkar läsa genom klottret
Välkommna till Lilla Edets Kommun och Lödöse!
Det är mest stora sunkiga båtar med oljespill som läser.
På andra sidan kanske någon står och fiskar,
men det är snett över älven jag fäster min blick.
Stilla sommakvällar är det bara jag
och den varma gulrosa himmlen 
som reflekteras i vattenet
med en ojämn och vass rad av svarta tallar emellan.
Som en perfekt kontrast mot det varma,
naturliga, 
som gör så ont. 
Sticker det upp en skrovlig betonpelare
 till vänster i mitt synfält.
Jag vet inte hur många kort jag tagit
i just den synvinkeln,
men kunskapen om att den är den vackraste i Lödöse
går förlorad. 
Om ni bara vågar er bortanför Matkassen,
över vägen och förbi skoaffären. 
Som säljer Sverigest billigaste croccer- kopior
och porrtidningar,
(i bruna papperspåsar)
på övervåningen. 
Om ni svänger till höger, mellan älven och det fallfärdiga skjulet. 
Ni får låna min sten. 
Känner hur vinden och de sista solstrålarna
smeker ert ansikte, 
vrid huvudet en aning mot höger och se. 
Blir det för vackert, gör för ont. 
Släng då en blick på marken och se
gammla ölburkar och fumpar. 

RSS 2.0