det tillhör tillståndet, egentligen är jag jättefräsch...

 jag inte vill inte tänka mer på packning, matlistor, post-it, biljetter och pengar så Jenny Willen hjälper mej att bara vara,hon spelade på skolan idag och någonstans i hennes roliga och avslappnade mellansnack (som inte hade behövts då hennes låtar och texter var fantastiska i sig) kläckte hon denna kommentaren, tillståndet syftar på hennes långt gångna graviditet.
hennes texter var roliga, med en dansk underton, hennes killar som spelade var fantastiska
dock var jag oroliga att ungen skulle ploppa ut om hon tog i för mycket, hon va i nionde månaden...

hur som, lyssna

http://www.myspace.com/jennywillen

studera.nu

vacker är hemma
återigen står hon i min hall
vi kramas, gråter och skrattar
sen pratar vi på som ingenting
som om vi inte varit på olika håll i värden i fyra månader
jag och fadern kollar på oändliga foton,
vacker stönar och går och lägger sig

halvhjärtat söker hon några kurser,
vi fixar foton
och kramas på balkongen.
underbart att ha henne hemma

nu; skriva klart brevet som ska lämnas in imorgon....

Utkast: Analys ...

Analys Praque Vía
Enrique Rivieros debutfilm Parque Vía är en långsam, otroligt vacker och stark debutfilm. Kameran följer en man, Betos fötter när de går genom ett stort hus, upp för en trappa, zoomar in hans gamla händer, som är sådär knotiga som de blir efter många år av hårt arbete, stödjer sig mot ett solitt trampräcke, tar upp en hink och fortsätter uppåt för trappan. Hela tiden hör man ljudet av hans sneakers mot stengolvet. Det skulle kunna vara förrödande, vem vill egentligen se bara fötter som går över golv, i trappor och gamla händer, och hur länge? Men jag sitter hela tiden spänd och undrar över hans nästa rörelse. Ser hur han viker ihop och tar in alla vita skjortor precis innan regent vräker ner. Med stor noggrannhet borstar han sina tänder, duschar, stryker sin skjorta och dukar fram sin spartanska frukost. Att det inte är han som äger huset framgår klart när Frun ringer med nya order. Hans uppgift är att ha huset i oklanderligt skick, tills dess att det blir sålt, något som han gjort i 30 år. Efter dagens arbete sitter han framför TV- appatern med nyheterna på, där rapporteras det mord, mord och mord, det ena mer groteskt än det förra. En gång i veckan kommer Lupe, en lokal prostituerad, tjänster byts mot pengar, men lika mycket förtroende och värme byts mellan lakanen. Varje dag får man följa hans väl invanda rutin, dusch, tandborstning, frukost, strykning, målning, gräs- och häck- klippning, ibland störs hans lugn och rutiner av en spekulant på huset, då står han och kikar ut genom fönstret högst upp och håller tummarna. Men ingen verkar vilja ha huset och hans lugn kan fortgå. Alla Betos rörelser är exakta, bestämda men varliga och på ett sätt mjuka, sådär som en morfars stela reumatiska händer kan vara när han kelar med en kattunge eller håller det nyfödda barnbarnet, så det är en fröjd för ögat att följa demh. På frågan om han inte blir trött och slentrianmässig på tystnaden, de fyra väggarna som omger huset och trädgården, den ständiga sysslan med underhållet av huset, som Frun ger honom svarar han enkelt. ”I början var den skrämmande och jag hörda varje litet knak, varje surr från fläkten. Nu älskar jag dess ljud och hör dem inte längre.” Men, hon har en annan nyhet, huset har äntligen blivit sålt, och efter lång och trogen tjänst behöver han finna ett eget, nytt boende. Samma dag som Frun ska ta med honom från huset dör hon i hjärtattack, Beto som ser sin chans till trygghet, arrangerar det hela som ett mord och låter sig fängslas. Filmen är enkelt inspelad, i stort sett allt utspelas i tre rum i huset, tempot är långsamt utan att för den skull vara tråkigt eller överdrivet dramatiskt. Det är med nyfikenhet jag följer hans liv, med få repliker som hjälp. Repliker tycks nästan vara överflödigt, och är lite lagom skarpa mot mina trumhinnor, precis så skarpa att vartenda ord går in, mot den annars så harmoniska bakgrunden, med pianospel och fotsteg mot stengolv. Och det är inte undra på att filmen vunnit både guldleoparden vid filmfestivalen i Locarna och The Ingmar Bergman International Debut Award nu på Göteborgs Filmfestival. Filmen har flera bottnar och snygga paralleller, de brutala morden på nyheterna varje kväll som mynnar ut i ”mordet” på Frun, hon om fångvaktare och huset som fängelse, med de exakta rutiner som fängelser sägs ha. Och till min stora glädje verkar det som Betos och Lupes vänskap går djupare än affärer, då hon även hjälper honom och besöker honom i fängelset. Samma trygghet, samma bestämmelser, samma order och lydnad och respekt.

Utkast: Afternoon tea ...

Afternoon tea med Film i Väst
 -”Hur ska vi göra för att få in fler tjocka killar i filmvärlden?”
Klockan är fyra på torsdagseftermiddagen när vi glider in i Tältet bredvid Draken, det är fortfarande ljus ute och kallt, svinkallt. Lite lätt andfådda och stressade visar vi upp vårat 11- dagars pass och spanar efter en ledig sittplats. Eller i alla fall ett ledigt bord och upptäcker att karusellen, eller te- bjudningen, redan är igång. Det blir till att stå vid det enda lediga bordet, och försöka ersätta sin något förvirrade och stressade min till en avspänd och lätt cynisk storstadsblick. Jag vänder nu min uppmärksamhet mot talaren, som helt utan att ta någon som helst notis över vår försenade ankomst, pratar på. Han står mitt på scen, är ljus, 40- 45 år, lönfet och självgod i sin mörkblå kavaj. Med en min som vittnar om att han inte ligger vaken på nätterna och undrar hur han ska klara nästa månad. Han vet att lånen är duktigt amorterade och att barnen går i prydliga privatskolor, samtidigt som han proklamerar om konsten, jämställdhet och en underliggande socialism. Jag försöker att inte tänka på hur han aldrig fått kommentaren ”Lilla gumman” och den där blicken mellan de äldre männen, som ser roade och nedlåtande ut på samma gång. Han har inte känt deras ögon som helt ogenerat klär av honom med ögonen när han försöker prata för sin idé. I tältet är stämningen avspänd och trevlig. Det är behagligt varmt, längst framme vid scenen finns stolar för den som vill lyssna på föredraget, men där är alltså fullt, vid väggen med fönster mot Draken kan man avnjuta en kaffe, soppa eller vin. Längs bak i lokalerna finns soffor, fåtöljer och en säng för trötta festivalbesökare. Vårt bord befann sin precis mitt i. Det är hela tiden ett surr av röster, här och där hör man ett lösryckt citat från en film någon besökare just sett, ofta följt av den självklara filmvetarrätt man får efter två filmer på Draken och utbrister;
- Den där regissören gillar helbilder.
- Ja, det är bra, man ska vara försiktig med närbilder.
Dörrarna går ständigt, människor som går ut och in, in och ut, så vår något sena entré gjorde varken till eller från, förutom för mig som missade både te och scones. Alla är på väg, på gång, till en ny film, från en film, till ett annat föredrag. Utom kanske paret som ligger i soffan och verkar ha glömt bort omvärlden. Men nu tillbaka till föredraget, naturligtvis, jag ser fram emot att kunna ställa producenter mot väggen, mingla med skådisar och kanske, kanske bli upptäckt av en regissör. Men mannen som talar verkar snarare rikta sig mot lampan som lyser upp det unga paret, eller kanske scengolvet, med sina krystade skämt om männen som minoritet inom filmvärlden.(Som faktiskt en vänlig dam klappar åt, hon kanske är hans mor?) Han pratar vidare om hur viktig hans uppgift som projektledare är, hur han vill samla upp nya talanger, och inte bara låta dem göra en film, utan flera. Vilket tydligen Film i Väst är fantastiskt bra på, enligt honom, naturligtvis. Inte ens hans löften om att alla ska få mingla runt med sina tekoppar, eller starkare drycker om man valt det, med filmproducenter, skådespelare och diverse högt uppsatta personer inom filmvärlden, hjälper upp hans illa skrivna tal. Så jag tar min vän i handen och går mot nya filmer, med hans fråga klingande i bakhuvudet; ” - Hur ska vi göra för att få in fler tjocka killar i filmvärlden?”

tredje världskriget

Gårdagen hadlade om
att prata om mänskliga rättigheter i fyra klasser
och del luktar lika dant på varje högstadieksola
puberlata hormoner
ångest, kärlek och ett behov av att skrika Hora till allt och alla

det var intressant att se hur chokladkakan delades olika i varje klass.
vi avslutade vår lektion med att ge 10% av klassen 90% av en Marabou 200grams chokladkaka
de resterande 90% fick dela på 10% av nyss nämnda choklad.
Klassen represnenterade jordens befolkning och chokladkakan var jordens resusrer.
steget till total anarki, väpnad revolution och ett tredje världskrig var inte långt ifrån.
i klass nr 1 utgjorde tre stycken de 10 (lyckliga) procenten. En av de tyckte att de kanske borde dela med sig till resten?
men han fick ett rungande Nej från sina två kompisar, och jag har nog aldrig sett en chokladkaka försvinna så fort.
i klass nr 2 kom de på nästan med en gång att de skulle dela den, så alla i klassen fick en bit var, inkl läraren.
i klass nr 3 kom gick läraren in som W Busch och skrek NEJ, LÄGG CHOKLADEN PÅ BÄNKEN, GÅ OCH SÄTT ER!
i klass nr 4 bröt verklien ett riktigt världskrig ut. och de var inte bara de som hade choklad i handen som blev på pucklade, nej alla slogs med alla, oavsett om de hade choklad eller inte.
Det kändes skönt att kunna överlämna eftersnacket med respektive lärare.

Tiden mellan lektionerna tillbringades i studiegården med flirtiga blickar och lätt kroppskontakt.

Efter en kaotiskt dag stämde jag date med jenn på Cello.
Underbart.
Återträff som gick smärtfritt och blev kul.

nu ska jag läsa och skriva.

nu har jag lyckats göra mormor upprörd, igen


min mormor är ganska söt ibland
jag ringer för att kolla om hon har två böcker som vi ska läsa i skolan,
Rädd att flyga och Kejsaren av Potrugalien
"Ska du verkligen läsa sånna böcker? Du ska bara veta vad de innehåller. Jag vet inte om du ska läsa det."

Genus

Eftersom jag lider av duktighetssyndromet kan du vara säker på att det jag skriver handlar om vad jag tror att du förväntar dig att få, snarare än vad jag egentligen tycker.

Det beror på att jag alltid har förhållit mig så till frågor (du kan kalla det vana och fostran). Jag har varit ett filter som snappat upp diverse fördomar och tycken för att sedan omvandla dem i mig själv och visa upp de argument och åsikter som passar stunden bäst.

Men det är väll så alla gör.

Nu kanske du funderar över vad jag lägger i ordet duktighetssyndrom, så för att inte börja hela texten med missförstånd, det kommer det nog bli oavsett, ska jag i alla fall klargöra min syn på syndromet duktighet. Det drabbar främst tjejer, redan i tidig ålder. Jag skulle tro att det har att göra med en motreaktion och ett sätt att få uppmärksamhet. Kan vi redan här och nu göra klart att alla barn har behov av att hävda sig och synas? Bra.

Jag vill hävda att vi fostras på olika sätt beroende på kön. Killar tillåts vara busiga, ta exempel Astrids Emil. Men tjejer få mycket tidigare visa sig duktiga, uttryck som Var nu en stor tjej haglar över barn redan som två- treåringar, när tjejen redan är ren men hennes äldre bror använder blöja.

I skolan fortsätter pojkarna att leva rövare.

 -  De tycker inte att det är lika roligt som flickorna att läsa, räkna och skriva. Hävdar en förstående fröken.

 

Alltså, pojkar får, eller får ta sig mer uppmärksamhet än flickor, genom att busa och leva rövare. Söta flickor syns, för att de är söta, eller om de är extra ordinärt duktiga på något, utan att för den skull skryta om det, gud nej.

Men tillhör man den sorgliga skara som varken är kille, extra ordinärt söt eller duktig på något syns man inte. Du kan få äran att svara på en uppgift ibland. Eftersom det är det du får beröm för, att vara tyst, lära dig och sedan efter situation presentera din kunskap, kommer syndromet över dig.

Du blir duktig, och bra på det. När andra bråkar eller skvallrar sitter du och tre till i klassen och är duktiga. I hopp om att synas, få beröm, vad som helst, från vem som helst.

Så jag är duktig, och jag kan se ett mönster, orsak och verkan skulle man kunna säga. Jag blev aldrig Lucia, men jag tindrade lika fullt, om någon skulle se mig, där näst längst bak.

Så ut mitt perspektiv, vill jag diskutera kring manligt, kvinnligt och sexualitet.

Så, vad är manligt och kvinnligt?

Jag skulle vilja påstå att det handlar om betraktarens öga. Men att vi i väst har blivit så indoktrinerade med åsikter, främst från kommersiellt håll, att det numera är omöjligt att ha en nykter syn på begreppen. Stereotypera ska jag nu försöka beskriva.

En man är (för man börjar alltid med att definiera mannen, nomaliteten) stark, stor, mörk. Han är smart, tjänar mycket pengar, och beskyddar familjen. Han är definitivt modig. Hemma är hans sysslor de som kräver muskler, tekniskt intresse och är smutsiga.

I motsatts till mannen är kvinnan liten, späd och ljus. Hon viger sitt liv åt hemmet, barnen och mannen. Älskar att göra slut på mannens pengar och skvallra med sina väninnor.

Mannen gör karriär inom något viktigt, kommersiellt.

Kvinnan har vårdande och underbetalda yrken.

Och det här mönstret är tyvärr rådande i vårat samhälle, från småbarnsgrupper och uppåt och naturligtvis ger det konsekvenser. Flickor och kvinnor lär sig att backa undan och stötta sina manliga kollegor. Tyvärr brukar de ha svårt att stötta varandra, utan motarbetar istället andra kvinnor. Varför vet jag inte, men jag kan ju alltid spekulera och jag tror att svaret är enkelt. Det är bara en som kan vara duktigast. Och eftersom männen aldrig kan konkurrera om den posten är det ofarligt att hjälpa dem, dessutom kan de ge önskad uppmärksamhet. Pojkar som istället får mycket uppmärksamhet, trots att den snarare handlar om tillsägningar, har de lättare att samarbeta och jobba i grupp. Och när de bli män fortsätter det att stötta sina ”gubbar”.

Så vem ska hjälpa alla kvinnor? Vi, du och jag. Genom att förkasta skitsnack bakom ryggen och stötta våra systrar och bröder, döttrar och söner. Och skapa ett tryggt samhälle som låter alla utvecklas åt sina håll. Som inte tvingar in pojkar i macho- facket och flickorna i barbie- facket.

Men denna skillnad som blir, till följd av vana och kärlek, att ge våra små det vi tror är bäst för dem. Den finaste dockan, som råkar ha rosa kläder och smink till vår dotter och den fräcka bilen till pojken. Skapar en barriär och något som kan liknas vid kulturkrockar. När mannen och kvinnan, som trots att de gått i samma klasser ändå levt i separata världar ska mötas blir det osynliga konflikter, och oftast är män bättre på att ta kontroll över situationen än kvinnor. Där bli maktrelationen förskjuten och kvinnans vilja att vara till lags gynnar inte direkt hennes situation. Det kallas härskarteknik, men det talar jag inte mer om här.

Naturligtvis är det den heterosexuella familjen som är normen, det ser man överallt. Slå på TV:n och den lyckliga familjen ler mot dig. En blond, smal hemma mamma, en upptagen pappa i kostym, två små lintottar, en pojke och en lilla syster som tindrar likt barn på julafton. Men om min kostymklädda man är en vacker kvinna? Är det inte underligt att bilden förändras?

Från ljus och lycklig blir den mörkare, kallare och hårdare. För det är inte lätt att vara homo. Och ännu värre att vara bi- eller trans- person. Något så ogreppbart och diffust som, hur var det, en kvinna som tror att hon är en man och klär sig som en man, fast inte alltid? Det skapar stor förvirring, och det som är obekant är också farligt. Det sitter i våra gener menar en del, som urmäniskor var vi tvungna att fly vid fara och nya situationer.

Men så många nya situationer som vi idag bemästrar borde väll en människas sexualitet, som inte berör mej eller dej i större avseende än att vi kan se ett par kyssas, kunna tåla den nya situationen?

Som ur ett historiskt perspektiv inte är speciellt ny, redan under antiken fanns homosexuella par.

Jag skulle tro att min cynism mot vårat genussamhälle lyser igenom texten. Jag är feminist, som för mig innebär mer är bara jämlikhet mellan könen. För mig är feminism all jämlikhet. Oavsett kön, hudfärg, religion, folkgrupp, sexualitet och åsikter är vi människor och bör behandla varandra som sådana.

Som du ser lider jag både av duktighetssyndrom och moralpanik.


x

sitter i skolan.
idag har jag agerat boss och styrt och ställt.
inget jag tycker om, men fan, alla bara sitter ju annars.
usch.
hatar att höra min röst som bestämmer
men jag tycker ännu mindre om min ångest som kommer krypande när jag ser att ingen gör något och jag tillslut sitter själv och gör klassens arbete...

en positiv sak är jag antagligen ska köra halkan nästa vecka.

och jag har fått en modell till alla mina fotoprojekt
och mimmi kommer hem nästa helg!

Hur ser den typiske bokmässobesökaren ut?



Folkmyllret är totalt när bok- och biblioteksmässan återigen öppnar sina portar. Vem ägnar fyra dagar åt att läsa, lyssna och köpa böcker? Jag har träffat kulturtjejen, ni vet hon med långt hår, piercing, mössa och manschesterbyxor. Tanten med sin man i släptåg. Elevgruppen som är där pliktskyldigt och mannen med pappaledighet, tillhörande barn och armaniglasögon.

Torsdagen den 25 september öppnades dörrarna på Mässan i Göteborg och för 24e året kan författare, konstnärer, kulturpersonligheter och bokälskare njuta av nya och gamla böcker, föredrag och en och annan pratstund med favoritförfattaren.
Men framför allt är det väl de intellektuellas paradis?
Då tänker jag mig kulturtanter, eldigt rött hår och linnekläder, med glasögon och minst tio katter i sitt hus vid havet. De som dricker rödvin och lyssnar på klassisk musik. Ja det är så en besökare på bokmässan ser ut.
 Kanske har den nya generationen kulturtanter, som inte är mer än drygt 20 också hittat dit, de har en lite mer bohemchic klädsel, med en del tighta och urringade kläder blandat med bohemiska sjalar och vida linnebyxor.
De har långt hår, hennafärgat brunt, svart eller rött, utsläppt och inte toppat på minst tre år. Någon riktig nörd kanske också har hittat dit, en utmärglad kille med flottigt hår, finnar och glasögon, som läser science-fiction, och dikter av Ferlin som ingen förstår och pratar om att ta livet av sig.

Med målmedvetna steg gick jag in genom portarna och väntar mig en folkhav av ovanstående personligheter, kanske ett och annat författaransikte också. Fördomsfull var jag och tji fick jag. I myllret av människor, som en brokig mosaik hittade jag varken eldigt rödhåriga kulturtanter eller finniga självmordsbenägna killar. Jag upptäckte att spännvidden över människor som besöker bok- och biblioteksmässan i stort sett är representativ för hela Sveriges befolkning. Inte undra på när det är dryga 108 000 som besökt mässan, till skillnad från öppningsåret, 1985 då besökarantalet var 5000 och det har gått stadigt uppåt. 1995 besökte 97 000 mässan, år 2000 var det 107 000 besökande och 2007, 108 468 stycken besökare.

I området Människans scen, som arrangeras av Svenska Kyrkan kan jag konstatera att gråa, krullfrisyrer är, om inte uteslutande så i alla fall överrepresenterade, men en vänlig gammal man bjuder på kaffe, så jag är nöjd. På Grafiska torget håller männen över 30 i kostym till, där finns det tekniska leksaker åt alla, en och annan karriärskvinna har också hittat dit. På Internationella torget hittar jag de enda invandrarna, som är grymt underrepresenterade på Mässan. Jag ramlar gång på gång in i Jonas Hassein Khemiri, men det är en helt annan historia.

När jag slutkörd av intryck den första dagen sätter mig bredvid en dam frågar jag vad hon heter och vad hon gör där. Hon stämmer ganska bra in på ”en typisk bokmäsobesökare”.
Hon heter Gunvor och ler vänligt, om än en aning stelt och talar med en vänlig, men barsk röst och det märks att hon är van vid samtal med människor hon inte känner. På min fråga om hur gammal hon är svarar hon att hon är informationschef i Jönköpings kommun. Man frågar inte en dam om hennes ålder och jag låter min obesvarade fråga bero, dock såg hon ut att vara någonstans mellan 40 och 50år. Hon har en kort snygg ”karriärs- kontors- kvinnofrisyr” med enstaka ljusa slingor i det färgade, bruna håret. På bokmässan har hon varit många år.
”Bokmässan är alltid stimulerande och rolig, framför allt hittar man böcker man inte visste fanns.” I år var det hennes uppdrag att se på ett föredrag om bildbank på Geografiska torget. (Som visade sig vara mycket bra) Hon har även sett en hel del författare, gått på antikvariat och kikat in montern och västgötalitteratur, där hon köpte med sig några böcker till kommunkontoret.
Men hon har en del synpunkter, området är för stort och svårgripbart. Framför allt finns det en del böcker med prisskillnader på 100- 150 kronor, hon föreslår en prisreglering till framtiden. Bakom hennes glasögon tittar ett par ljust blåa ögon fram, glasögonen är fyrkantiga och tantmoderna, svarta, tjocka bågar med orange streck på sidorna. ”Jag trodde faktiskt också att böcker som släpps i höst skulle finnas till försäljning här, det tycker jag är synd att det inte finns” säger hon och ler. Vi säger hejdå och jag snurrar in i vimlet igen.

Rakt på en pappa. Han är stessad med två små barn som uttråkat försöker få hans uppmärksamhet, det är Elin som han är föräldraledig med, som ålar sig i vagnen och Alva, en söt 4åring full av energi som visar kullerbyttor på marken. Till Fredriks, pappans förtret. Han ursäktar sig och när jag hälsar på flickorna blir de nyfikna och står still tillräckligt länge för att Fredrik ska kunna svara på några frågor.
Trots att han bor i Göteborg är besöket i år det första för honom, och det är främst för att han är pappaledig och har en vän som ställer ut, Anders Rapp i Naturmontern som han är där. Men han kommer definitivt att återkomma, dock får nog Elin och Alva stanna hemma. Bokmässan är ingen plats för barn har han kommit fram till, och de ser heller inte så entusiastiska ut. Nu drar Alva i pappas manchesterbyxor och Elin lägger en blöt salivpuss på hans randiga skjorta. Hans välklippta hår ligger ofixat och en liten stubb har vuxit ut på kinden.
 ”Vi skulle äta, på första stället fanns barnstolar, men ingen micro att värma barnmaten i. På nästa ställe fanns micro, men inte barnstolar, så det är inte så genomtänkt det här” konstaterar han innan Alva är på väg in i folkhavet och vi avbryter intervjun. Mina dagar fortsätter med att krossa alla fördomar om bokmässobesökanre.

Jag hittar poppojken, emotjejen, strebern, den svåra poeten, gubben som bär åt sin fru, (har du sett min man, han är liten och beige?) männen i kostym, killgäng i 20årsåldern, vänstervridna, högervridna, förvirrade och uttråkade besökande. Böcker och kultur har kanske en gång för alla har klivit ur det svåra, låsta rummet och det högsta skicket. Kanske kan alla i större utsträckning få chansen att hitta sin favorit och utforska ordens värld.

mhm

vi fortsätter med InDesign
snart väntar tre timmars resa med buss, tåg, buss, buss och väntetider.
Det är otroligt bra kommunikation
Körlåraren är lurig och jag vet inte, men jag vet att fredagen kommer ägnas åt
provguidning i utställningen och teori för att avslutas med Fischer och La Cour,
saknar dem.
Och min risbuske på huvudet ryker snart.
Typiskt att den just idag ska se extra bra ut och göra precis som jag säger...

the sun is shining

  idag regnar det inte :)
och jag har hjälpt H att beställa biljett till lördagens äventyr.
Vin och middag i Haga slår aldrig fel

  Dagens schema: tandläkare, IV, Peterstrafikskola
och sen (trumvirvlar) är det dags att fixa iordning min dator!
Så planen imorgon är Botaniska, skriva på guidningen och sedan mabie husfest.
Kommer nog mest att hålla till i hus 11 isf.
  Så, ikväll mina vänner, bloggar jag (förhoppningsvis) på min egen dator.
Annat som hänt idag, vi har fått ett tillskott i klassen i form av lite testosteron.
En pojk på 22 som heter N jag fick äran att interjuva honom idag och ska hem och skriva ett peronsporträtt.
Vad kan jag säga? En typisk lillebror, och visst var han det. Hunsad av sin storasyster. ^^
  Dagens var alltså att interjuva, berätta om varandra och skriva personporträtt.

har jag sagt att jag gillar denna skolan?

Till skillnad från Wen, som har en lång tradition som folkhögskola är denna rellativt ny, den har bara funnits från ca 1950... Trots det känns allt mycket mera genomtänkt och strukturerat.
Man får den information man behöver, allt är redan fixat och bara det att vi fick sätta igång med ett projekt redan tredje dagen.
  Kanske beror det på att jag måt bättre och är öppnare, men det är fan så mycket enklare att få kontakt med alla möjliga redan under första veckan. 
 
Igår var det som den traditionsenliga Augustikvällen, som är tänkt att vara på spelplatsen, men där har vi bara kunnat vara 1 gång av 4. Det var Majornas 3dje rote som spelade, och gosch, det var faktiskt mycket bra. Se dem om ni får chansen. Men eftersom min blogg inte är en komirsiell blogg som tjänar pengar på att namedroppa namn måste jag tillstå att hela grejjen med Augustimusik som koncept är en kul idé, det har ändå funkat hyffsat att i vårat lilla, lilla samhälle. Under tre år har sammanlagt 12 mer eller mindre kända grupper/musiker spelat och det har över lag varit en hög nivå. Och tanken att det faktiskt finns underlag, att tillräkligt många människor tar sig tid att gå på en liten konser en onsdagskväll i ett litet samhälle, det är roligt. Tre år i rad.

Nu ska jag lalla vidare. Kanske träffa H

life rocks

trots en älgolycka som gjorde att jag kom till skolan en timme för sent blev dagen en succé!

Fick diplom från "Ruskesammen" Vi var den bästa gruppen i skolan på sammarbete och sånt :)
Priset var att äta vid ett dukat bord, med kandilabrar, vinglas och servett.
Sen fick vi göra ett fotoprojekt, Fota nio ljud.
massa kul och kreativt.
det här kan bli the year of my life.
Sen biljard med H och festa på fredag och Räfvarans afton på lördag.

Att sommliga går i blöta skor, säg vad beror det på?

Det handlade om att gå runt i sjöblöta skor med en grupp av människor du inte känner och göra massa olika saker
Illustrera att ni är en blomma som gror, slår ut och vissnar.
Gör en kampsång som innehåller orden Maelkbölle, sö, skov, trold, frikadeller, sauna, norden, fisk
Lär er teckenspråk
para ihop uttryck med ord
osv. osv.

Men trotts regn och gång i 4 timmar, så var det mysigt.
och
Vi ska nog kunna bli bra kompisar.

mys.

first day at school

Så var det avklarat.
Bussdejta med T
sen mördarbacken
(tänk vilken rumpa jag kommer få efter ett år med den backen!)
prat med en nervös tjej
och sendan samling i gympasalen
där träffa jag grävareJ
 det var norsttal, som aldrig ville ta slut
lek och Båtlåten
(och jag förstod direkt att jag skulle gilla mina lärare, han är Dansk!)
Rektorerna är danska och norska
samling med klassen.
Vi är 9 stycken, 9 tjejer.
alla som känner mig vet att jag har svårt för grupper bestående av endast tjejer.
Och grupper om 9 tjejer ger mej ångest.

However de verkar söta-
Emelie, Linda, Malin, Anna
blonda och lockiga.

Sen slängde H, en lärare ut svamp och ville att vi skulle veta vad det var för svamp.. hm.
Efter det blev jag utsedd till kartpekare
("visa vart Falun ligger" "visst" säger jag och börjar leta vid Umeå)

Imorgon blir det "ruskesammen"

mja

Sista ANTlektionen betyder ingen mer KG!
inget mer stirrande på hans obefintliga hals som guppar i takt med hur han pratar
ingent mer luffarschak med Tell å Oskar
aldrig mer höra hans predikningar om alkohol, kvinnor, bögar och främlingsfientlighet
Det är lika illa att åka kollerktiv som i egen bil
men jag kanske kommer sakna Matildas inlägg i diskussionerna.
men, hallå. om alkohol är så dåligt, varför lixom tillverkar man det??

om jag har förstått allting rätt är det inte basutställningen jag behöver läsa in mig på, utan Lindbergsutställninge, och det känns mer lättöverskådligt.


wao

skrev ett brev till mig själv om 10år som Ola ska skicka om 10år.
det var ångest.
så mycket man vill få ner.

*jobba
*anders
*skolutflykt med klassen

.

Det var smultron och vin
det var glödhet bensin

DEN VACKRA REVOLUTIONEN

jag har inte tid, och jag har inte pengar, jag cirklar mitt liv i allt snävare svängar

allt snurrar och leker kullerbytta och kurragömma
och jag stressar runt som en galning för att dra i alla trådar
men det enda jag kan tänka på är fredag och när jag får se dina ögon igen
kyssa din mun
somna i dina armar
skratta ditt leeende

Tills fredag är det en ocean av tid och det är mycket jag ska göra under den tiden, men på något sätt finns det inte att jag ska hinna...
  • Jobba ikväll 17.30- 21.30
  • Följa med Sys till Ed på Onsdag och sen mys med Madde
  • Torsdag blir Västra Götaland- runt med skola, sjukhus och sista psykan, sen skanske jobba också
  • Fredag hos honom
  • Rep lördag fm och sen grill och mys m Ljuda Os- gänget
Och innan dess skriva personligt brev och fixa papper. Jag tänker att jag ska göra nytta idag på jobbet och faktisk ta tag i mitt liv och mej själv och göra klart ansökning och skolarbete.

Så jag sätter mej ner
och jag orkar inte mer
så detta måste få bli den sista versen

x

JAG HAR FÅTT TILLBAKA MIN MOBIL!
SEGER

nu ska jag bara hitta mina betyg, just det, betygssammanställningen från gymnasiet är borta och, fan
dessutom måste jag fixa arbetsintyg och shit.
innan onsdag! 
känns inte så bra.

blubb

Idag på svenskhistiran tänkte jag på att jag måste uppdatera min kallender
efter lektionen kommer R fram,
-Vill du köpa en kallender?
-Varför då?
Lite läskigt. Kallendersn heter "Varför då" och är skriven av< djurrättsaktivister tror jag.
de är så söta de små veganerna

Tidigare inlägg
RSS 2.0