blubb

Folkmyllret är totalt när bok- och biblioteksmässan återigen öppnar sina portar. Vem ägnar fyra dagar åt att läsa, lyssna och köpa böcker? Jag har träffat kulturtjejen, ni vet hon med långt hår, piercing, mössa och manschesterbyxor. Tanten med sin man i släptåg. Elevgruppen som är där pliktskyldigt och mannen med pappaledighet, tillhörande barn och armaniglasögon.

Torsdagen den 25 september öppnades dörrarna på Mässan i Göteborg och för 24e året kan författare, konstnärer, kulturpersonligheter och bokälskare njuta av nya och gamla böcker, föredrag och en och annan pratstund med favoritförfattaren.
Men framför allt är det väl de intellektuellas paradis?
Då tänker jag mig kulturtanter, eldigt rött hår och linnekläder, med glasögon och minst tio katter i sitt hus vid havet. De som dricker rödvin och lyssnar på klassisk musik. Ja det är så en besökare på bokmässan ser ut.
 Kanske har den nya generationen kulturtanter, som inte är mer än drygt 20 också hittat dit, de har en lite mer bohemchic klädsel, med en del tighta och urringade kläder blandat med bohemiska sjalar och vida linnebyxor.
De har långt hår, hennafärgat brunt, svart eller rött, utsläppt och inte toppat på minst tre år. Någon riktig nörd kanske också har hittat dit, en utmärglad kille med flottigt hår, finnar och glasögon, som läser science-fiction, och dikter av Ferlin som ingen förstår och pratar om att ta livet av sig.

Med målmedvetna steg gick jag in genom portarna och väntar mig en folkhav av ovanstående personligheter, kanske ett och annat författaransikte också. Fördomsfull var jag och tji fick jag. I myllret av människor, som en brokig mosaik hittade jag varken eldigt rödhåriga kulturtanter eller finniga självmordsbenägna killar. Jag upptäckte att spännvidden över människor som besöker bok- och biblioteksmässan i stort sett är representativ för hela Sveriges befolkning. Inte undra på när det är dryga 108 000 som besökt mässan, till skillnad från öppningsåret, 1985 då besökarantalet var 5000 och det har gått stadigt uppåt. 1995 besökte 97 000 mässan, år 2000 var det 107 000 besökande och 2007, 108 468 stycken besökare.

I området Människans scen, som arrangeras av Svenska Kyrkan kan jag konstatera att gråa, krullfrisyrer är, om inte uteslutande så i alla fall överrepresenterade, men en vänlig gammal man bjuder på kaffe, så jag är nöjd. På Grafiska torget håller männen över 30 i kostym till, där finns det tekniska leksaker åt alla, en och annan karriärskvinna har också hittat dit. På Internationella torget hittar jag de enda invandrarna, som är grymt underrepresenterade på Mässan. Jag ramlar gång på gång in i Jonas Hassein Khemiri, men det är en helt annan historia.

När jag slutkörd av intryck den första dagen sätter mig bredvid en dam frågar jag vad hon heter och vad hon gör där. Hon stämmer ganska bra in på ”en typisk bokmäsobesökare”.
Hon heter Gunvor och ler vänligt, om än en aning stelt och talar med en vänlig, men barsk röst och det märks att hon är van vid samtal med människor hon inte känner. På min fråga om hur gammal hon är svarar hon att hon är informationschef i Jönköpings kommun. Man frågar inte en dam om hennes ålder och jag låter min obesvarade fråga bero, dock såg hon ut att vara någonstans mellan 40 och 50år. Hon har en kort snygg ”karriärs- kontors- kvinnofrisyr” med enstaka ljusa slingor i det färgade, bruna håret. På bokmässan har hon varit många år.
”Bokmässan är alltid stimulerande och rolig, framför allt hittar man böcker man inte visste fanns.” I år var det hennes uppdrag att se på ett föredrag om bildbank på Geografiska torget. (Som visade sig vara mycket bra) Hon har även sett en hel del författare, gått på antikvariat och kikat in montern och västgötalitteratur, där hon köpte med sig några böcker till kommunkontoret.
Men hon har en del synpunkter, området är för stort och svårgripbart. Framför allt finns det en del böcker med prisskillnader på 100- 150 kronor, hon föreslår en prisreglering till framtiden. Bakom hennes glasögon tittar ett par ljust blåa ögon fram, glasögonen är fyrkantiga och tantmoderna, svarta, tjocka bågar med orange streck på sidorna. ”Jag trodde faktiskt också att böcker som släpps i höst skulle finnas till försäljning här, det tycker jag är synd att det inte finns” säger hon och ler. Vi säger hejdå och jag snurrar in i vimlet igen.

Rakt på en pappa. Han är stessad med två små barn som uttråkat försöker få hans uppmärksamhet, det är Elin som han är föräldraledig med, som ålar sig i vagnen och Alva, en söt 4åring full av energi som visar kullerbyttor på marken. Till Fredriks, pappans förtret. Han ursäktar sig och när jag hälsar på flickorna blir de nyfikna och står still tillräckligt länge för att Fredrik ska kunna svara på några frågor.
Trots att han bor i Göteborg är besöket i år det första för honom, och det är främst för att han är pappaledig och har en vän som ställer ut, Anders Rapp i Naturmontern som han är där. Men han kommer definitivt att återkomma, dock får nog Elin och Alva stanna hemma. Bokmässan är ingen plats för barn har han kommit fram till, och de ser heller inte så entusiastiska ut. Nu drar Alva i pappas manchesterbyxor och Elin lägger en blöt salivpuss på hans randiga skjorta. Hans välklippta hår ligger ofixat och en liten stubb har vuxit ut på kinden.
 ”Vi skulle äta, på första stället fanns barnstolar, men ingen micro att värma barnmaten i. På nästa ställe fanns micro, men inte barnstolar, så det är inte så genomtänkt det här” konstaterar han innan Alva är på väg in i folkhavet och vi avbryter intervjun. Mina dagar fortsätter med att krossa alla fördomar om bokmässobesökanre.

Jag hittar poppojken, emotjejen, strebern, den svåra poeten, gubben som bär åt sin fru, (har du sett min man, han är liten och beige?) männen i kostym, killgäng i 20årsåldern, vänstervridna, högervridna, förvirrade och uttråkade besökande. Böcker och kultur har kanske en gång för alla har klivit ur det svåra, låsta rummet och det högsta skicket. Kanske kan alla i större utsträckning få chansen att hitta sin favorit och utforska ordens värld.