söndagskvällsförvriden

det var du och jag mot världen, det är väll så det brukar vá
en gammal klyscha om ett kärleksideal

vi gjorde allt man skulle göra, gjorde allt och lite till

gav varandra smeknamn ingen annan viste om

sen blev jag bekant med rädsla, när du blev vän med våld
inte mot mej men allting annat du kom åt
du dränkte dej i blod. du skrek att "kärleken är såld"
och spydde upp en ocean va eld och gråt

det blev en stid mellan klischen att gammal kärlek faktiskt dör
och den att tiden skulle läka alla sår
och tystnaden blev glömska och vi som folk är mest
jag blev vulgär och dum och du blev stel och pryd

men så möttes vi av slumpen, det är väll sånt som sker
nu står du mittemot mig här igen

men visst borde vi förmå, fast hela värdlen börjat gunga
att träffas en trekvart någonstanns på stan

jag lovade mig själv att vara ödmjukt social
låta det gammla va begravet. cool och kall
men jag ser ju vad du tänker, fan du ger mig inget val
nu kommer allting upp i alla fall

för du har fyratusen sorger i din granitgrå blick
och en doft av bortglömd längtan i mitt hår
dina axlar tyngs av saknaden av allt du aldrig fick
och vreden över allt du aldrig får
och mina bleka läppar darrar över allt jag aldig sa
och dina händer över allt du gjorde
och av en kännsla att du blivit allt du aldrig skulle va
och av att hela livet gått för fort
och du har färgat dina kläder i förbittrad ensamhet
som i fall inget gick att göra nånting åt
och du gömer dej för världen som en vacker hemlighet

jag vill tala i svart och i vitt på ett språk du förstår


som sagt, ta mig bort från ensamma söndagar.

annars redigerar jag kortfilmen vi spelade in i fredags.
och är det inte ironi,
jag, feministen, genustänkaren och PK
gör en film om en svekfull, förförerska.
vem är offret?
vem är den goda?
mannen
vem är den elaka?
kvinnan.

hurra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0