vi var rätt yra

jag tror att klockan var väll fyra, eller halv fem, fem
hur du desperat, vädjande stönad fram mitt namn
det var rätt dimmigt, jag minns nu nästan ingenting

shit hapens and shit hapend

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0