blubb

på jobbet lyssnar vi på världsmusik och pratar om psykologiskateorier,
om vad som gör att ett förhållande spricker, alternativt funkar,
språkpsykologi och varför svenskan allt som oftast använder ett negativt ord för något som är bra eller neutralt.
fullt upp med andra ord.
men jag ägnar mig inte åt de fjuttuppgifterna som jag borde göra.

istället kollar jag ännu mera på utbildningar, och Språkvetenskap i Uppsala verkar inte helt fel, men drömmen är ju, naturligtvis Foto på Göteborgs Universitet
om jag skulle slänga ihop lite ordbajseri om ett seminarium som jag i och för sig var fysiskt närvarande på, men där uppmärksamheten helt stals av en mjuk säng, gott vin och trevligt sällskap.
så där måste jag nog fylla ut mycket av utrymmet med, jag vet inte, psykologiska vibbar, gruppbeteenden, människor som fångade mitt intresse och ev något av vad de faktiskt sa?
som det fantastiska utttalandet "Hur ska vi göra för att få in fler tjocka killar i filmvärlden?"

och prinsen får alltid sin prinsessa

Jag skulle köpa ingridientser och tillbehör till våfflor.
Det blev bland annat
* Gammaldags vaniljglass
* Gammaldags vaniljglass, lätt
* Gammaldags vaniljglass, låglaktos
* Mellanmjolk
* Lättmjölk
* Mellanmjölk, lågtaktos

jah, det tyckte jag var ganska underhållande.
nu är det våfflor som gäller
för övrigt har jag börjat arbeta fram en plan för min framtid,
kollar utbildningar och filar på ansökningsbrev,
nu måste jag bara lite snabbt hitta några fotografer som jag har som förebilder, hjälp någon?

sitter hemma och äter frukost med mamma och storebror
vi pratar film, flytt och schema och annat trevligt.
nu ska jag åter iväg till en dag fullspäckad av film, skratt och mys.

Låt oss ta det här på ett språk
som alla kan förstå
Din skalle skrämmer mig
det är något med ditt hår
Svårt att säga vad
du kanske badar för ofta
eller så är du bara typen
som ser ut som ett mirakel
i sina lockar
Jag vill förmedla det här
på ett någorlunda korrekt sätt
det är något med dina kinder
som inte riktigt är rätt
Lättast är om du jag talar om för dig
att du skrämmer mig så
kanske då kan jag må någorlunda bra
och sova en blund eller två

Fyra mississippi
Jag räknar dina revben
Tre missisippi
Jag vill inte va med mer
Två missisippi
Plötsligt sitter du bredvid
En missisippi
Och jag räknar mig lugn

Låt oss ta det här på ett språk som alla kan begripa
det är något med dina höftben som vill få mig att skrika
Hur de går hur de rör sig du måste vara satan
du syntes mindre utanför mitt synfält kan du snälla gå tillbaka
Lås in dina ögon de är för stora för sitt eget bästa
Lås in din mun tills den slutat vara så mycket läppar
Lås in dina smilgropar de är bara för mycket
Lås in ditt skratt och ditt leende och bara släng bort nyckeln

Fyra mississippi
Jag räknar dina revben
Tre missisippi
Jag vill inte va med mer
Två missisippi
Plötsligt sitter du bredvid
En missisippi
Och jag räknar mig lugn

Tio missisippi nio missisippi
Lugn mitt hjärta lugn lugn
Åtta missisippi sju missisippi
Lugn mitt hjärta lugn lugn
sex missisippi fem missisippi
Lugn mitt hjärta lugn lugn
fyra missisippi tre missisippi
två missisippi en missisippi
Noll
//Navid Modiri & Gudarna

Kan vara  den bästa kärlekslåten.

blä.
jag lyckas inte med maten idag, den kommer smaka urk.
jag misslyckas alltid med det här receptet, världens enklaste,
kanske för enkelt för lilla mästerkocken jag? ;)
det är lixom bara vitlök som steker lite lätt i olivolja(redan här brämde jag både oljan och vitlöken, inte bra)
sen i med krossadetomater och vatten,
grönsaksbiljong, potatisbitar och morotsringar.
hur svårt kan det vara? men nu lyckades bränna till och med de krossade tomaterna
sen i med linser, som ja, oxå fastnade på botten.
hjälp.
jag hatar att man inte kan se vilken grad man har inställd på spisen, det är något frustrerande. 

pappassuperdupermirakelkur hjälper verkligen
den handlar om att knö i sig en knäckemacka med två- tre vitlökar, ja, den äckliga lukten letar sig ut genom porerna, men lugn gott folk, för sen vänta 1- 2 dygns sömn, tillsammans med 2-3 liter vatten per dygn.
och valá, jag är frisk.
planerar tattis fotoprojekt som en tok nu :)

vår lärares favorit move,
ge ut ett nytt dataprogram, resultatet, i det här fallet en 60 sekundersfilm,
ska vara klar senare under dagen.
 - Varsågoda, nu går jag hem
men jag vet inte,
jag blev trots allt vän med programmet, kanske hjälpte elekticiteten till O till,
vi pratar inte dansande hjärtan
utan vibrerande bomber
så efter ca en timme instängda i ett minimalt rum med en dator, O och stackars T som inte viste om hon skulle skratta eller gråta, gå emellan eller låtsas som det regnade, hon prövade nog alla knepen utan större framgång.
däremot blev filmen helt okej, med tanke på vilka verktyv vi fogat över, tid, kunskap, ickebefintlig studio osv, osv.
glad kunde jag åka hem och spendera bussresan med en av de bästa.

men den dämpades något av mina bihålor, mitt huvud och hals som pockade på uppmärksamhet, och heldre ville se mig i vågrättläge, tyst än pladdrande.

hur som, har äntligen sett The Notebook, ja, jag grät mig igenom halva filmen
och fixat Die Welle, så nu är det filmkväll på G.

nu pockar återigen halsen, huvudet och bihålorna på uppmärksamhet.

det var du och jag mot världen, det är väll så det brukar vá
en gammal klyscha om ett kärleksideal

vi gjorde allt man skulle göra, gjorde allt och lite till

gav varandra smeknamn ingen annan viste om

sen blev jag bekant med rädsla, när du blev vän med våld
inte mot mej men allting annat du kom åt
du dränkte dej i blod. du skrek att "kärleken är såld"
och spydde upp en ocean va eld och gråt

det blev en stid mellan klischen att gammal kärlek faktiskt dör
och den att tiden skulle läka alla sår
och tystnaden blev glömska och vi som folk är mest
jag blev vulgär och dum och du blev stel och pryd

men så möttes vi av slumpen, det är väll sånt som sker
nu står du mittemot mig här igen

men visst borde vi förmå, fast hela värdlen börjat gunga
att träffas en trekvart någonstanns på stan

jag lovade mig själv att vara ödmjukt social
låta det gammla va begravet. cool och kall
men jag ser ju vad du tänker, fan du ger mig inget val
nu kommer allting upp i alla fall

för du har fyratusen sorger i din granitgrå blick
och en doft av bortglömd längtan i mitt hår
dina axlar tyngs av saknaden av allt du aldrig fick
och vreden över allt du aldrig får
och mina bleka läppar darrar över allt jag aldig sa
och dina händer över allt du gjorde
och av en kännsla att du blivit allt du aldrig skulle va
och av att hela livet gått för fort
och du har färgat dina kläder i förbittrad ensamhet
som i fall inget gick att göra nånting åt
och du gömer dej för världen som en vacker hemlighet

jag vill tala i svart och i vitt på ett språk du förstår


som sagt, ta mig bort från ensamma söndagar.

annars redigerar jag kortfilmen vi spelade in i fredags.
och är det inte ironi,
jag, feministen, genustänkaren och PK
gör en film om en svekfull, förförerska.
vem är offret?
vem är den goda?
mannen
vem är den elaka?
kvinnan.

hurra.

igår var ett kärt och jobbigt återseende
jag inser att tiden på ett ålderdomshem har sitt naturliga slut,
men jag vill inte.
jag vill inte se hur mina goa, skrattande gammlingar sakta tynar bort,
det går nog inte långsammare på någon annan stanns än på just ett ålderdomshem,
där all energi går åt att hålla vid liv
snarare än hålla livskvalitet
det är viktigare att de får genom gå så många måltider, upptagningar och läggningar som  möjligt än att de skulle få en upplevelse, skratt och sång
kanske var det bara en dålig dag igår, bara en förkylning, men att nu alla utom en behöver lift och rullstol, och knappt orkar upp med den hjälpen, det är svårt att se. det är svårt att förlika sig med.

klassfest igår.
med tacos, vin, filminspelning, musik, dans och diskussioner
det blev succé
och, som jag hade förutspått, intressant
fick kärleksförklaring av en läskig typ, O
dansade destomer med J och C, även om K försökte dansa han med.
nu sitter jag på jobbet och kollar stipendier.
sen ska jag direkt till mina goingar på hemmet.

jag är jättetrött och orkar inte skriva mer.

men, ah, kul hade jag igår.
det var visst kittelkalas och brottning på toaletten
hysterisk dans med S
allsång till nationalteatern, ja, vad mer kan man önska?

det är inte okej med mej att få vänta i ett kylslaget älvängen i över en timme,
för att en söt busschauför på en 600buyss inte hade lust att vänta.
det är eran förbannade plikt att vänta in anslutande bussar.
jag går från skolan kl fem och är hemma klockan åtta.
ursäkta, men det tar max 1,5 timmar med bussen.
otroligt nog tänker hela min klass ta sig ut till mig en iskall fredagskväll.
just det, ut i världens ända, well, det blir nog en intressant upplevelse
de vet inte vad de ger sig in på ;)
moahaha

mihi
våran lärare är tidsoptimist.
"gör klart fyra kortfilmer så vi kan visa upp dem på tisdagmorgon."
yeah, right.
men det går hyfsat bra.
jag säger bara, tur att jag inte har lika stora sammarbetsproblem som andra i klassen.
fest imån, det bli ball å mys

jag laddar ner antivirusprogram, kom på att det kanske är en bra idé
överhuvudtaget är det läskigt att jag helt själv tänker på
antivirusskydd, brandväggar och defragmentering

ligger i sängen hemma hos skalman
hon äter och det är lustigt, att det är först när jag
 inte är hemma som jag får ro att skriva.
planerar våran första klassfest och
 kan konstatera efter mindre än en vecka ett dethär läsåret garanterat blir intressant
jag har sett flera olika antydningar
en eller två som kan gå någon på nerverna
nya kompisgäng, endel flirtandespretande åsikter och diskreta idiotförklaringar
jag ser fram emot en hel del mys och några intresanta intriger
vilken roll jag kommer spela har jag än så långe ingen aning om
kanske är det mitt hjärta som kommer bulta,
mina tankar som kommer snurra (det blir det garantert, och min verklighet som kommer vndas i kaos) kanske blir det jag som skriker.
det är spännande, och första antydningarna, eller blixtnedslagen kommer måhända till helgen.

nu ska jag fortsätta med att leka sekreterare och svara i hennes telefon, alla hennes kompisar verkar ha telfontid när hon äter.

snart sitter jag i hennes lägenhet med te och ändlösa samtal och promenader!

jag vill ha filmen Die Welle
jag vill att alla ska se den filmen
jag vill orka skriva längre inlägg om det jag verkligen tänker på
men det blir bara en massa meningslöst pladder om ingenting
inte ens allt och ingenting, bara ingenting
men vet du vad?
nästa nyår åker jag vill moskva.
jag ska se på lenins lik
åka tåg och dansa på torget i snön
jag höll på att med avsikt sätta mej på fel tåg i munchen.
staden kallar på mig

appropå tåg, något trevligt fick jag ut av den tjugofyratimmarlångaresan, en jättetrevlig man pratade med mig flera timmar.
vi pratade helt obehindrade av språkliga barriärer
om norden, norge som han jobbat i, snö, skidor, kaffe, framtidsplaner, konst, ekonomi (han jobbade med finanser) nyår, festande, kärlek, språk och nörderi. kortsagt, det mesta.

jag börjar böka i mitt liv.
och det är jobbigt som fan
jag gillar inte det där med att få sanningar kastade över sig osm kallduschar.
min senaste tid som extrems slösaktig och generös har tyvär tagit ut sin rätt.
100 kronor att leva på under två veckor.
dessutom måste jag sluta vara så lat, ta tag i skolarbeten igen Och ta hand om mig själv.
psykiskt som fysiskt.
sluta tappa bort saker
och mig själv hela tiden.
men, just nu ska jag se på Smala Sussie.
blir jag ensam på en söndag blir jag dum, och mörkrädd mitt på dan

som sagt, jag är fortfarande hemma
och jag tänkte försöka mig på en någorlunda, strukturerad (host) summering av lovet.
jag har laddat upp med te och japan mix, you better do the same.
Alltså, fredagen den 19:e kom så tillslut mitt körkort, så jag kunde packa klart och lämna ännu ett ångestmoln
lördagen spenderades mestadels i en bil med musik i öronen och några koffein och bränsle pauser.
vi såg på målet i vasaloppet, så nu har jag gjort det.
Jag var mer faschinerad över deras totala brist på service på stället vi var på och att de kallade snabbmakaroner för färst pasta...
hursom, huset var jättemysigt, och faktiskt stort. Vi hade ca 25 meter att gå för att komma till liftarna, vilket är okej med mej.
Första dagen tog jag och min bräda oss an barnbacken, där bråkade brädan med mig.
jag föll, föll, och föll igen.
aj, rygg, rumpa och knän.
Än så länge hade jag bara sett den lilla minibacken med knapp lutning, men jag var gråtfärdig, men envis som en åsna. Skrev in mig på skidskolan med en annan tolvåring och kände mej väldigt tuff.
Tillslut klarade jag i alla fall av knappliften och att ta mig ner för hela backen (vi pratar fortfarande den där treåringarna tultar runt)
kaxig av mina framgångar lurade bror och syster upp mig i sittliften och riktiga backar. vilket resulterade i hjärnskakning och scooterresa hem till sängen.
ännu en dag låg jag mer än stod och min lärare kunde inte göra så mycket.
När en jävla rem på brädan lossnade löd jag alla råd och bytte ut brädan mot skidor.
Mycket klokt.
Tillslut bemästrade jag till och med den svarta backen, men ett par fina praktvurpor. (ni vet, sådana där Kalle Anka- vurpor, där jag rammlar, gör en volt i luften för att landa med huvudet i en snödriva)
Julafton var något av den mysigaste jag varit med om.
Så optetantiös, ingen ångest eller prestationkrav.
Bara, skidor, kalle, mat, lite paket, mycket skratt och spel. Lite gott att dricka och desto mer att äta.
Vi utforskade deras bowlinghall, som man A, behövde åka bil i en halvtimma för att komma till och 2, hade fyra stcken banor, det var något av det sötaste jag varit med om.
vidare gjorde vi en eller två krogrundor, vilket gick fort. en liten pub/after ski med två sortes öl, en cider och som kunde blanda två drinkar, men kul hade vi i alla fall.
annandagen styrde jag min kosa mot göteborg. Natttåg.
Sen möta upp S och M på nisse.
Roadtrip till Zell med stop på Borderline, vi grät av lycka när vi såg priserna.
I Lubeck övernattade vi, åt god indisk mat, simmade, jag fotade och sen blev det en massa prat, ormgrop och
"Vaffödådå?" "Nu blev det kvällen" osv.
Kvällen den 28:e anländer vi till zell. Blir vidare skuffade till Schyttorf, till ett stall utan rum åt oss, men precis som för josef och maria löste det sig, men vi fick minsan ingen liten profet.
Zell var kaos, smutts, lycka, rus, blå himmel, fantastisk snö, förvirring, borttappning, öl, spritser i ett enda omtumlande drag.
Och uppdatering kommer nog senare.
   

nu ligger jag i min säng
försöker vänja mig
med min finaste fågel som kvittrar
om lovet kan jag säga hur mycket som helst
men nu njuter jag mest av att veta vart allt finns (nåja, mitt rum består mer eller mindre enbart av halvuppackade väskor)
i zell frågar man om namn och ålder först i taxin,
om yrke och status först efterråt
en rolig, snurrig och fantastisk resa med vacker, det  var på tiden
nu ska jag ägna mig åt att tvätta, svara på mail, öppna min kallender.
helt enkelt försöka få en överblcik av mitt liv innan skolan börjar imån.
skola i morgon?