blubb

vår lärares favorit move,
ge ut ett nytt dataprogram, resultatet, i det här fallet en 60 sekundersfilm,
ska vara klar senare under dagen.
 - Varsågoda, nu går jag hem
men jag vet inte,
jag blev trots allt vän med programmet, kanske hjälpte elekticiteten till O till,
vi pratar inte dansande hjärtan
utan vibrerande bomber
så efter ca en timme instängda i ett minimalt rum med en dator, O och stackars T som inte viste om hon skulle skratta eller gråta, gå emellan eller låtsas som det regnade, hon prövade nog alla knepen utan större framgång.
däremot blev filmen helt okej, med tanke på vilka verktyv vi fogat över, tid, kunskap, ickebefintlig studio osv, osv.
glad kunde jag åka hem och spendera bussresan med en av de bästa.

men den dämpades något av mina bihålor, mitt huvud och hals som pockade på uppmärksamhet, och heldre ville se mig i vågrättläge, tyst än pladdrande.

hur som, har äntligen sett The Notebook, ja, jag grät mig igenom halva filmen
och fixat Die Welle, så nu är det filmkväll på G.

nu pockar återigen halsen, huvudet och bihålorna på uppmärksamhet.