blubb

igår var ett kärt och jobbigt återseende
jag inser att tiden på ett ålderdomshem har sitt naturliga slut,
men jag vill inte.
jag vill inte se hur mina goa, skrattande gammlingar sakta tynar bort,
det går nog inte långsammare på någon annan stanns än på just ett ålderdomshem,
där all energi går åt att hålla vid liv
snarare än hålla livskvalitet
det är viktigare att de får genom gå så många måltider, upptagningar och läggningar som  möjligt än att de skulle få en upplevelse, skratt och sång
kanske var det bara en dålig dag igår, bara en förkylning, men att nu alla utom en behöver lift och rullstol, och knappt orkar upp med den hjälpen, det är svårt att se. det är svårt att förlika sig med.