blubb

såg Göran Söllscher på Mimers hus i Kungälv.
Och jag brukar inte gilla klassiskmusik
men de senaste veckornas stress bara rann av.
Den betonghinna som legat över mig och gjort mej immun
(och kall)
började krackelera på hjässan
spredsig och snart rann värme över mig
ljust, behagligt
jag satt i fyrtiofem minuter och bara slappnade av.
Helt plötsligt känndes det som att allt skulle fixa sig.
Vad gör det att jag inte hunnit packa allt ännu?
Självklart löser det sig.
Kanske tillochmed ska börja lyssna på pappas skivor
låta den ordlösa, kraftfulla musiken
som förrut skrämt mig,
istället låta den omfamna mig och ge mig kraft.
hur som haver,
några kläder som ska med till finland imorgon hänger fortfarande på tork, men de borde snart vara torra...