jag skriver saker som jag kanske inte borde

Jag skulle vilja att du ger mej återupprättelse
en eller tusen förklaringar
Jag skulle vilja att du hittar någon som du kan lita på
och att du låter dej få hjälp
Jag skulle vilja kunna krama dej och förklara att du varit,
och fortfarnde är,
 en viktig del av mitt liv
Jag skulle vilja att du ger fan i mej
och min bilddagbok
Jag skulle vilja sparka och slå dej
för allt du gjort mej
Jag skulle vilja sparka och slå min familj
för att de gav dej så mycket

Jag skulle vilja kunna släppa dej

Jag skulle vilja kunna prata och skratta med dej
Jag skulle vilja kunna månskensprommenader på hösten och våren utan att få kalla kårar och ångest av att gå till Matkassen

Framförallt vill jag tillåta mej att gråta och sparka och slå
för min egen skull
för allt som hänt
för allt du har förstört
för att jag inte fick ett riktigt förhållande
för att jag fick iklä mej rollen som mor, älskarinna, psykolog, behandlingspersonal och kompis
det fungerar inte
för att jag inte fick sörja ett förhållande som tog slut
jag var din döda kärlek, som du tvingade ta slut
för att jag är livrädd för knivar och fulla killar
det är någonting med killar som har kniv i sin svarta jacka.
obehagligt

för att jag inte kan lyssna på Underjorden och Dia Psalma

jag skulle vilja att när du är klar med ditt liv och jag med mitt
kanske vi kan mötas en trekvart på stan
köra vår invanda jargong
skratta en stund

jag skulle vilja se i dina ögon att mörkret och ångesten är borta
jag skulle viska ett meningslöst förlåt
säga älskar dej, hejdå

(men det är fel och jag borde inte sätta det på pränt och jag borde inte blotta mej och jag borde verkligen inte vilja säga sådär.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0