blubb

jag blir glad över att sitta på restaurnag trappen och lyssna på en 45 årig vänstervriden filosof.
 som får mig att tro igen.
som inte säger att det är lönlöst, att mina förhoppningar är patetiska,
att det inte finns något som heter kollektivt ansvar, inte som kan fungera i praktiken i alla fall.
jag blir glad av att se kärlek på näraavstånd
se deras kroppsspråk
jag blir varken generad eller svartsjuk
bara glad, för det betyder att den finns.

jag blir glad av att jobba med matthias och se mina läppar lämna tydliga spår på kaffekoppen
jag blir glad av alla små knoddar som springer runt på museet och tjuter av skratt.
ag är glad att jag bestämt mig för en skidvinter,
det kan bli bra, right?
med jul och foto kan jag nog åka lite
men vacker kan jag stå ut med värkande vader.

nu orkar jag inte tänka på allt jag borde ta tag i.
låt mig bara få vara glad.