blubb

ett uttalande från en vårdtagare på demensboendet jag jobbar extra på ibland
"Nu ska du lyssna på mig.
Du passar nog bra inom hemvården
du har ett gott hjärta, och du menar väl
jag har sett dej göra endel tunga lyft
och du är trevlig att se på.
Men jag vill inte ha dehär medicinerna!"

resonera mot det ni.

resten va helgen var lugn men viktigt.
jag trotsade min ångest och fic kut något bra.
Filmkväll med Amelie, Svensson och Wiman
och vi pratade. Och skrattade
och jag tror att jag kan lägga det bakom mig nu,
börja om på något nytt.

nu ska jag iväg och ha fler duster med Peter.
Det fula är att det är när jagf kör med honom som allt går åt helvete och jag vet inte varför. När jag kör hemma är jag mycket mer fokuserad och gör inte massa dumma, klantiga fel helatiden.
Kan det bero på hans nedlåtande, uttråkade attityd som säger mig att jag är sämt i världen och får mig att bara vilja gråta, men nu ser jag iaf ljuset.